Boken började mycket bra, intressant och med ett fint, lite poetiskt språk. Tyvärr höll det inte i sig och mot slutet var det ett riktigt sömnpiller. ( )

Jag borde lyssnat på instinkten; den som gör att jag hållit mig borta från arbetarförfattare i allmänhet, inklusive Eyvind Johnsons Strändernas svall: omdiktning av klassiker må ibland ge lyckat resultat, men att göra Odysseuvs till någon slags fredshjälte är i sig skrattretande, och att likt baksidan säga att han först här blivit »helt och fullt människa« är så övermaga att jag inte vet vad som vore en lämplig jämförelse.

Att sedan berättandet inleds på en fruktansvärt överarbetat – vad bryr jag mig om Johnsons fåniga distinktioner mellan »äkta falska« och »falskt falska« leenden? – och att hela idén att lägga den homeriska verkligheten i någon sorts jolmig samtid med fnoskiga inslag av psykologer och omvandling av trojanska kriget till ett slags tidigt världskrig drivet av storpolitik, att göra Odyssevs till någon slags god husbonde som i alla fall nästan frigett sina slavar – nej, nej, tusen gånger nej! Vill man skriva om hur förskräckligt det är med krig och vad det gör med människan så är jag den sista att protestera, i alla fall så länge det inte gör våld på gamla berättelser och förvandlar dem till intresselösa allegorier.

Strändernas svall kanske egentligen är en god berättelse med väsentliga saker att säga, men för mig framstår det som en i grunden feltänkt idé som jag i alla fall idag inte kan finna något tålamod med. Då känns den ikonoklasm som präglar Kyrklunds Elpënor som betydligt mer respektfull, då det i alla fall erkänner att originalet bär på ett idéinnehåll som inte bara kan kastas ut obesett. ( )

Eyvind Johnson skriver så att man verkligen känner att man är närvarande i berättelsen. Man känner solens hetta och dammet som virvlar upp under sandalerna som klapprar på stengångarna. Boken är sinnligt skriven, den har ett fantastiskt språk och en gripande historia. Om krig, makt och kärlek. ( )

En av de bästa böcker jag har läst - men jag läser inte odysséen på samma sätt som Eyvind Johnsson! Han förstår inte Penelope tycker jag, kanske inte så konstigt, han är ju man.

Boken var i alla fall en öppning till den riktiga Odysséen för mig. Jag blev tvungen att ta reda på vad den egentligen handlar om. ( )