Denna roman utspelar sig i en nära förestånede framtid. Som för oss, nu, är historia. Det känns lite underligt att som en läsare från "framtiden" ha historiens facit i hand. för så är det: "Doktor Mabuses nya testamente" handlar om hur Sverige kommer te sig under slutet av 1980-talet, politiskt och samhälleligt, efter en samling händelser (stora och små) i början/mitten på decenniet.
Och det är det vi får; en beskrivning på ett svenska samhälle som slagit knut på sig själv, och jag vill hävda att fokus ligger på detta, snarare än kriminalhistorien. Men det blir lite tråkigt, faktiskt. Det skall vara satir, roligt - och det är en gengre jag ofta har svårt för. Det lyfter aldrig riktigt.

Palme lever (men är trött) 1988, och vem kunde väl förutspå skotten på Sveavägen redan 1982? ( )