"Stasi tiskipöydän takana" ei ole kirjastonhoitaja käsi ojossa myöhästymismaksuja karhuamassa, vaan tarinakooste Claudia Ruschin itäsaksalaisesta lapsuudesta. Claudian tarina kiertyy auki kommelluksista, joihin hän kansalaisoikeusaktivistien lapsena joutui DDR:n absurdinahtaassa ilmapiirissä. Lämpimällä huumorilla höystetyt tuokiokuvat tuovat väkisinkin hymyn huulille. ( )

Rysligt rolig bok av en tjej som växte upp i DDR. Rusch berättar med ett ironiskt filter i novellform om sin uppväxt i en regimkritisk familj till efter Berlinmurens fall. Befriande med en bok som inte svartmålar eller skönmålar DDR utan berättar om en helt vanlig (nåja) ung kvinnas liv i Murens skugga. Hennes språk är enkelt och ändå målande. Läs den! ( )

Små solkatter av humor

Titel: Honeckers kanderade äpple
Författare: Claudia Rusch (i översättning av Erik Kjellberg)
Förlag: Kjellbergs
Språk: Svenska
140 sid.
Genre: Fakta, Skönlitteratur, Kåserier, Humor

Ibland sker det att man upptäcker att man har mer gemensamt med någon annan person än man någonsin kunde tro - små dyrbara ögonblick av klarhet där vi ser människan bakom alla omständigheter, bortom olika förutsättningar och klassificeringar och i den andre ser en glimt, en spegelbild av sig själv.

Sådant är mitt möte med Claudia Ruschs bok ”Honeckers kanderade äpple”.

Ofta glimtar det till, över den Berlinmur som skiljer Öst- från Västperspektiv i våra respektive liv. Små solkatter av humor. Av djupt allvar. Av en kärlek till språket och litteraturen. Av vördnaden inför en bok och dess författare. Och av den olydiga, rebelliska inställningen.

Rusch är en slags punkare till sin natur. Eller narr, kanske. Den som med sin humor som sköld och verktyg är den enda som kan säga sanningen. Också de obekväma sanningarna om kungen, om makten.

Claudia Rusch är född 1971 Östtyskland och har en mor som är regimkritiker och en far som är marinofficer. Historierna i den här boken (för varje kapitel är en egen liten historia) beskriver det decennium som hon går från barndom in i vuxenvärlden. Men också hur hon påverkas av vad som händer omkring henne, när Öst till slut faller samman.

Dessa texter ska dock inte läsas av historiker eller politiska analytiker. Jag förstår frestelsen att dammsuga texterna efter historiskt signifikanta detaljer, eller att försöka läsa in de politiska förändringarnas skeenden i dem.

Men risken med en sådan läsning är att du går miste om själva upplevelsen – känslan – av att läsa Rusch. Att du missar att gråta, både av glädje och sorg, att du missar att skratta högt både med henne och åt henne (som i berättelsen om Stasi bakom diskbänken). Risken är att du aldrig riktigt låter dig gripas.

Och det här är en bok att gripas av. Missa inte chansen att ge din själ en berg-och-dalbaneresa. Det här är god, riktigt god litteratur!

Betyg: E E E E E (E) – läs och bli berörd! ( )