Listened to a translation by Plumtre. I enjoyed Edith Hamilton's translation a good deal more; hers is so much more pithy. Performance still enjoyable, some sound effects. ( )

Best Western Classic so far! I started with Homer's Illiad by Peter Green in 2019. Up to Aeschylus in 2021. Prometheus Bound translated by Herbert Weir Smyth is brilliant! Love it! Learned so much from Prometheus. Enjoyed every moment with this play! ( )

This is probably the best and most classic telling of Prometheus, from his giving fire to man from the noblest of reasons to how horribly and seemingly unjustly that Zeus punishes him.

All arts and tools come from Prometheus, after all, and he should always be considered the greatest of all friends of mankind even though he is a titan.

However, he's also the one that pushed us to improve our intellect in the same way he did for himself, and in doing so, he brought harm upon himself. See a trend? We created war with the smelting of ore into weapons, after all. It's not all about cooking and keeping warm or creating medicine.

Was Zeus right? Was it right to keep an immortal chained and have a bird eat his liver for all eternity? Or was this just the graphic depiction of what we will always do to ourselves?

I wish I could read the other two parts of this play. I think that would be awesome. :) But alas. What we've got is still pretty raw and emotional and delightfully slanted. After all, we're meant to sympathize entirely with Prometheus throughout the play.

It reminds me an awful lot of Paradise Lost. :) Good motivations and charismatic leaders leading to roads paved to hell. :)
( )

An amazing play. This is a recommended read for anyone interested in classics, ancient Greek literature, and drama. ( )

Vid en klippa i Skytien fängslas han, vid en orubblig sten naglas han fast. Gudasmidda band håller honom, Hefaistos kedjor stannar hans flykt. Eldgivaren straffas, Zeus fiende plågas.

Aischylos Den fjättrade Prometheus är en lite udda pjäs: jag vet inte om den egentligen bör kallas tragedi, trots att Prometheus när den är över kommer att stå fjättrad vid sin klippa i tretton generationer innan Herakles befriar honom: för det är han för okuvligt stolt, för trotsig i nederlaget.

Som alla grekiska pjäser drivs denna främst av dialog, förutom mellan Prometheus och Hefaistos när han låses vid klippan, övervakade av Zaus hantlangare Makt, så mellan Prometheus och kören, som är en samling avkomlingar till Okeanos, och mellan Prometheus och den irrande Io, som han pekar ut vägen till Egypten för. Man förstår att Zeus nyss tagit makten, att Prometheus hjälpt honom, och att han sedan hjälpt människorna ut ur oförståndet, mot civilisationen: det är detta som fått Zeus att ana en utmaning och störta honom. Prometheus sitter dock fortfarande med ett trumf: han har sett en dumhet som Zeus är på väg att begå, vet att den kan leda till hans fall.

Den fjättrade Prometheus är långt ifrån den bästa antika pjäs jag läst: den innehåller en del intressant, men ingen riktig lyftning. Den stolthet i nederlaget som Prometheus uppvisar må vara grundad, men leder inte till någon större rörelse. ( )