I first read this when I was thirteen and absolutely loved it; my best friend and I took turns reading the same worn copy over and over again. It was somewhat silly, but it managed to appeal to the slightly infantile taste of a romantic teenager. Upon rereading it now, it's obvious that it's quite a bit more than just silly - in fact, it's downright preposterous. Despite the romance-hogwash, however, all the mad and convoluted melodrama is strangely appealing and I can still remember why it was so mesmerizing. Plot? It's the standard - young beautiful noble woman meets dark mysterious troubled stranger and falls in love against her wishes and mayhem ensues (quite a few times) and it all ends happily ever after. Recommended? Not really, not unless you're under thirteen and in the mood for some serious bosom-heaving in the Wild West. ( )

Jag läste den här första gången när jag var tretton år och absolut älskade den; min bästa kompis och jag turades om att läsa samma slitna kopia och om igen. Den var något löjligt förstås, även då, men lyckades ändå att tilltala den något infantila smaken av en romantisk tonåring. När jag nu läser om den är det uppenbart att den är ganska mycket mer än bara löjligt - i själva verket är den helt befängd. Men, trots romantik-tjafset är dock alla galna och invecklade melodramatiska händelser tilltalande och jag förstår varför den var så fascinerande för mig själv som tonåring. Handlingen? Den är standard - ung vacker adlig kvinna möter mörk mystisk främling och blir kär mot sin vilja och äventyr följer (ganska många gånger) och sedan slutar det hela lyckligt. Rekommenderas? Inte direkt, förutom om du är under tretton och på humör för seriöst barm-hävande i vilda västern. ( )