Boken skildrar några människors utvandring från hungersnöden och fattigdomen i Sverige till USA under 1840-talet/tidigt 1850-tal. De säljer sina gårdar i Småland och åker med segelfartyg från Karlshamn över Atlanten till USA, och hamnar i New York. I romansvitens centrum står Karl-Oskar Nilsson och hans hustru Kristina.

Utvandrarna handlar om landet som de lämnade.

Vilket mästerverk detta är. Wilhelm Moberg har en förmåga att skildra den lilla människans kamp för överlevnad. Små och stora händelser varvas och beskrivs mästerligt. Man kommer så nära karaktärerna i boken att man tror att man är en del av berättelsen. Wilhelm Moberg är helt klart en av de största svenska författarna genom tiderna och utvandrarna är en modern klassiker som är lika aktuell idag. Missa inte denna bok. ( )

Vilhelm Mobergs bokserie om ett gäng småländska bönder som utvandrar till Amerika är en sådan där serie som folk gärna pratar om när man diskuterar klassiker – och speciellt svenska klassiker. Vilket kanske inte är så konstigt eftersom den handlar om en historisk händelse som rör större delen av den svenska befolkningen än i dag. Min familj var visserligen i Finland under de åren som böckerna utspelar sig men jag har många jämnåriga släktingar runt om i USA som är min mormors morfars fasters barnbarnsbarn - och dylikt. De flesta släktträd har ett par grenar som bestämde sig för att sticka till USA. I min lite mer närstående släkt var det däremot prat om Australien... vilket som tur nog aldrig hände för då skulle jag inte sitta och skriva på denna recension. I alla fall, den nyaste pocketutgåvan av Utvandrarserien är så vacker att jag insåg att jag kan faktiskt inte skjuta på denna klassiker längre. Det var helt enkelt dags att läsa den.

I generationer har släkten levt och dött i den lilla byn i hjärtat av Småland. De har brukat samma jord och legat i samma säng fram till den dagen då den äldsta sonen tar över gården för att kunna gifta sig och föra släkten vidare. Men i den här generationen är det annorlunda. Äldsta sonen Karl Oskar har alltid varit en bra bonde men det börjar bli trångt med alla ungar och hans åldrande föräldrar i undantagsrummet. De har den jord de har och den räcker knappt för mat till hela familjen. När deras äldsta flicka dör efter att ha smygätit gröt för att hennes mage inte klarade av så mycket mat på samma gång inser Karl Oskar att han inte kan fortsätta att försörja sin familj på den lilla jordplätt de har att bruka på – inte om han inte vill se fler barn dö på grund av svält.

Samtidigt har hans yngre bror Robert stora planer om att en dag ge sig av från det enda hem han någonsin haft för att ta sig över Atlanten och finna lyckan i Amerika – ett land för de fria och ärliga som är det närmaste ett paradis man kan komma här på jorden. När han får reda på att hans bror går runt med samma tankar som han själv börjar planerna bli mer än bara en dröm. Men det visar sig snart att det kommer fler prövningar innan de sätter fötterna på den amerikanska kontinenten.

Den enda riktiga erfarenhet jag hade av Utvandrarserien var ett försök att se filmen för flera år sedan tillsammans med min mor – och vi såg knappt fem minuter. Den var otroligt seg och för mig som har otroligt svårt att koncentrera mig så var det nästan uteslutet att ens försöka igen. Av den anledningen var jag orolig att böckerna skulle vara likadana och jag såg framför mig hur jag skulle kämpa mig igenom alla fyra böcker med tårar rinnande nerför kinderna... men det var inte fallet. Utvandrarna är möjligtvis en av de mest underhållande böckerna jag har läst. Karaktärerna är underbara och komplexa – och har beter sig otrolig bisarrt ibland (det är mest Danjel jag tänker på som är säker på att Jesus Kristus bor inom honom). De känns otroligt äkta och även om de har åsikter som jag inte kan hålla med om så känns det verkligen som att det är karaktärerna som har den uppfattningen, inte själva författaren. Det är sådan stor skillnad på en bok som är sexistisk och på karaktärer i en bok som är sexistiska. Moberg har gjort ett bra jobb med att låta karaktärerna ha åsikter och lämna ute sina egna åsikter.

Nu är jag man och har absolut ingen rätt (eller lust) att tala för kvinnor när det gäller sexism men i min åsikt var manliga och kvinnliga karaktärer rätt jämställda när det gäller skrivandet – trots att de självklart styrs av 1850-talets tänkande, vilket definitivt inte var det mest jämställda. Men karaktärerna får vara sig själva; och de varierar mycket. Som sagt, en del karaktärer är problematiska men de är det utan att boken är det. Det kändes som en stor lättnad eftersom boken var skriven i slutet av 40-talet; och den utspelar sig på 1850-talet. Däremot kände jag mig väldigt obekväm när n-ordet användes men jag förstår varför det är med där – och jag vill bara utbilda dessa 1800-talskaraktärer.

Jag ser verkligen fram emot nästa del i denna bokserie (som jag för övrigt inhandlade idag... tillsammans med de andra två resterande delarna) för jag bryr mig verkligen om hur det går för dessa karaktärer i den nya världen... och sedan är det en historisk novell om nybyggare. Jag är svag för sådant. Jag är svag för 1800-tals USA, vilket är rätt... bisarrt när man tänker på det. ( )

> Babelio : https://www.babelio.com/livres/Moberg-La-saga-des-emigrants-volume-1--Au-pays-li...
> Le Livre de Poche (celiatas) : https://fr.calameo.com/books/0043038443afedcb9a996

> Un mélo superbement écrit, gonflé par le souffle du malheur, des tempêtes et de l'espoir. Un livre bouleversant, monument historique en Suède.
--Christophe Tison, Cosmopolitan

> Écrivant à la pointe sèche, sans romantisme, avec une retenue d'où sourd la colère, Vilhelm Moberq rend hommage à ces émigrants. Il est justice que ce texte majeur soit enfin traduit intégralement en français.
--Marie-Laure Le Foulon, Lire

> Moberq a du souffle, un vrai talent de conteur. Il fait alterner le rire et les larmes, le documentaire et le poétique.
--Daniel Martin, La Montagne

Moberg was a prominent Swedish working-class writer, an autodidact who grew up on a small farm in Småland and made his name as a radical journalist, playwright and novelist who was ready to oppose all forms of authority (church, police, monarchy, Nazi Germany, ...) on behalf of ordinary people.

The tetralogy The Emigrant Novels, of which this is the first book, tells the story of an extended family of farmers from Småland who emigrate to Minnesota in the 1850s. It was a major project which kept Moberg busy from 1945 to 1959, including some seven years of research in the US (he went back to Sweden for good in 1955, disgusted with McCarthyism and American religious conservatism). From the start, one of Moberg's main aims was to inform Swedish-Americans about how and why their ancestors came to the US, and he worked closely together with his American translator Gustav Lannestock, so that the English versions appeared soon after the Swedish originals.

In this first volume, we meet the main characters, Karl-Oskar and his wife Kristina, who are trying to make a living farming on a few acres of poor land that is barely adequate to feed their family and pay the interest on their inherited debts, even in a good year. Needless to say, there are no good years in this book. Karl-Oskar's younger brother is a labourer on a more prosperous farm, where he is forced to submit to sustained physical abuse - the servant law gives labourers essentially no rights against their masters. And Karl-Oskar's uncle is a radical non-conformist preacher repeatedly punished by the priest and the law for following his "heretical" beliefs. For all of them, together with a few other local outcasts (a single mother forced to earn a living as a prostitute, a married man unable to divorce his detested wife, ...), the idea of selling up and going to America seems very attractive.

But, of course, it isn't as easy as all that - physically or psychologically - to leave everything you know and set off over the edge of the map, even if there is rumoured to be a promised land there. Moberg tells us a lot about the hardships of the journey, first by cart over the border from Småland into Blekinge to get to the port of embarkation, then over the sea to New York on a small sailing ship, where we have to endure the usual quota of storms, doubts and diseases, and some attrition of the emigrant group.

Moberg is very strong on indignation and social realism, and paints a convincing picture of what the life of his characters must have been like (obviously not so very different from the conditions in which he himself grew up 50 years later). But I didn't find it very easy to engage sympathetically with the characters - they all seemed to be more case-studies than real individuals. And the narrative march of deprivation and disaster was a bit too inevitable - it isn't easy to keep up your attention when you are always 95% certain of what is about to go wrong. So this is a worthwhile read, rather than an entertaining one. I'm not sure if I still have the courage to follow Karl-Oskar and Kristina through the many accidents and disappointments that are obviously going to face them over the course of the next three volumes. ( )