Forfatter billede

John Webster (1)

Forfatter af The Duchess of Malfi

For andre forfattere med navnet John Webster, se skeln forfatterne siden.

57+ Works 2,871 Members 28 Reviews 9 Favorited

Om forfatteren

Webster seems to have participated in many dramatic collaborations, but his undisputed work consists of only three plays: The White Devil (1612), The Duchess of Malfi (1614), and The Devil's Law Case (1623). His two great tragedies, The White Devil and The Duchess of Malfi, are darkly poetic and vis mere brooding, especially in their sardonic villain-spokesmen, Flamineo and Bosola. As critic Robert Dent has shown, Webster plundered other authors for his laborious, jewel-like, sententious, and epigrammatic style, but the overall effect is one of a soaring and passionate poetry. Webster employs the full gamut of violent and sensational effects, especially in The Duchess of Malfi, to render a physical sense of horror. His plots are drawn from the political and amorous intrigues of Renaissance Italy. (Bowker Author Biography) vis mindre

Værker af John Webster

The Duchess of Malfi (1614) 1,163 eksemplarer
The White Devil (1612) 338 eksemplarer
The Duchess of Malfi and Other Plays (1996) 324 eksemplarer
Webster & Ford: Selected Plays (1933) 60 eksemplarer
The Devil's Law-Case (1972) 27 eksemplarer
The complete works of John Webster (1927) 20 eksemplarer
The works of Thomas Middleton (1964) 4 eksemplarer
Sir Thomas Wyatt (1970) 4 eksemplarer
Westward Ho 3 eksemplarer
Plays 3 eksemplarer
Appius and Virginia 2 eksemplarer
Northward Ho 2 eksemplarer
Anything For A Quiet Life (2004) 1 eksemplar
Fayre and Happy Milke-Mayd (1995) 1 eksemplar
La duchesse d'Amalfi (2006) 1 eksemplar

Associated Works

English Poetry, Volume I: From Chaucer to Gray (1910) — Bidragyder — 543 eksemplarer
World Poetry: An Anthology of Verse from Antiquity to Our Time (1998) — Bidragyder — 447 eksemplarer
English Renaissance Drama (2002) — Bidragyder — 224 eksemplarer
Eight Famous Elizabethan Plays (1777) — Bidragyder, nogle udgaver171 eksemplarer
The Malcontent (1964) 147 eksemplarer
The Standard Book of British and American Verse (1932) — Bidragyder — 116 eksemplarer
Four Great Elizabethan Plays (1960) — Bidragyder — 73 eksemplarer
Six plays by contemporaries of Shakespeare (1915) — Bidragyder — 69 eksemplarer
Five Plays of the English Renaissance (1983) — Bidragyder — 69 eksemplarer
Four Famous Tudor and Stuart Plays (1963) — Bidragyder — 53 eksemplarer
Treasury of the Theatre: From Aeschylus to Ostrovsky (1967) — Bidragyder — 48 eksemplarer
The chief Elizabethan dramatists, excluding Shakespeare (1911) — Bidragyder — 48 eksemplarer
Six Elizabethan Plays: 1585-1635 (1963) 46 eksemplarer
Classics of the Renaissance Theater: Seven English Plays (1969) — Bidragyder — 23 eksemplarer
Five Stuart tragedies (1959) — Bidragyder — 18 eksemplarer
The best Elizabethan plays (1890)nogle udgaver11 eksemplarer
Elizabethan Drama (1950) — Bidragyder — 10 eksemplarer
Jacobean Civic Pageants (Renaissance Texts & Studies) (1996) — Bidragyder — 8 eksemplarer
The Valiant Scot, by J. W. : a critical edition (1980) — attributed author, nogle udgaver4 eksemplarer
The Ancient British drama, in three volumes — Bidragyder — 2 eksemplarer

Satte nøgleord på

Almen Viden

Fødselsdato
1580 (circa)
Dødsdag
1634 (circa)
Køn
male
Nationalitet
England
Land (til kort)
UK
Fødested
London, England
Dødssted
London, England
Bopæl
London, England
Uddannelse
Merchant Taylors' School
Erhverv
dramatist

Medlemmer

Discussions

Anmeldelser

i read it all but hardly have a clue what’s going on
 
Markeret
highlandcow | 19 andre anmeldelser | Mar 13, 2024 |
I don't know what John Webster was on, but I want some of it. His plotting is so much more populist than Shakespeare, which ordinarily I would count as a mark against him, yet 'The Duchess' has a rare, guttural power that elevates it above the rest of Webster's output. A joy.
 
Markeret
therebelprince | 19 andre anmeldelser | Oct 24, 2023 |
Webster var en av alla engelska pjäsförfattare som verkade vid sextonhundratalets början: något yngre än Shakespeare, och en klart mindre begåvning, men likväl levande och fortfarande spelad, även på svenska. Det finns en handfull pjäser bevarade, medan nästan lika många förlorats. Han samarbetade flera gånger med andra, men den äldsta bevarade pjäsen, The white devil, ska han författat själv.

Det är en hämndhistoria, i Kyd's stil: hertig Bracciano låter mörda både sin egen hustru Isabella och sin älskarinna Vittorias make för att kunna gifta om sig med henne. Isabella var dock syster till Fransisco de Medici, som leder en sammansvärjning som till slut förgiftar även Bracciano. Pjäsens center är dock snarast Vittorias bror Flamineo, som är den som fört samman älskarna och som framstår som den mest komplexa figuren, roande i sin skamlöshet och med sin manipulativa intelligens.

Titelns djävul syftar tydligen på Vittoria, som dock snarast framstår som en av de minst klandervärda personerna: förvisso utan Isabellas självuppoffrande kärlek till sin make, men till skillnad från männen inte direkt brottslig, vilket gör att den scen i vilken hon ställs inför rätta av kardinal Monticelso, formellt för mord, men i praktiken för äktenskapsbrott, till ett ännu större övergrepp än vad de faktiskt framställdes som: Monticelso agerar som såväl hätsk åklagare som domare, och Vittorias formellt oklanderliga försvar hjälper föga.

Det är en djupt korrumperad värld som skildras, inte bara på grund av mord och hämnd; en viktig händelse i bakgrunden är när den alltigenom otrevlige Monticelso som håller sig med ett svartbok fylld med angivare, lösfolk och tvivelaktiga existenser väljs till ny påve. Ej heller känns de mord som utgör klimax som tillfredsställande: de leder inte till någon försoning, eller egentlig rättvisa. Man anar att allt de kommer föranleda är ännu en runda våld.

Den andra pjäsen är den mest kända: The Duchess of Malfi, en högst gotisk historia om galenskap, död och hämnd. Titelns hertiginna är nybliven änka, och hennes bröder hertigen och kardinalen konspirerar för att se till att hon förblir detta: de tubbar den annars ärlige Bosola att övervaka henne och mörda henne om hon skulle gifta sig. Hon gör naturligtvis just detta, ickekyrkligt, med sin hederlige förman Antonio.

Graviditeter gör äktenskap svåra att dölja: Bosola har snart listat ut att hon inte är ensam, men ej vem fadern är. Skrämsel från bröderna jagar dock snart hararna ur boet, och makarna separerar för att någon skall kunna överleva. Efter mord och grymhet slutar det hela illa för stort sett alla, och snart återstår bara tystnaden.

Webster är mycket tydligt inte någon Shakespeare: det är inte en dålig pjäs ,men man kan se att trots goda vändningar och en intrig lika god som någon, så fattas ändå förmågan att väva samman flera handlingar på ett sätt som fördjupar och nyanserar. Fokus är hämnd och att blod skall sonas med blod.

Den tredje pjäsen, The devil's lawcase, är en märklig pjäs: strikt talat en komedi, men det roliga i den kan ifrågasättas; handlingen tycks huvudsakligen ha satts samman för att få till ett ordentligt underligt rättsfall, som dessutom leder till en lika underlig rättslig prövning medelst svärd. I centrum står Romelio, en cynisk köpman som av pekuniära skäl försöker få sin syster Jolenta att gifta sig med Ercole istället för sin älskade Contarino.

Det hela slutar med duell, två till synes dödligt sårade kontrahenter, ett mordförsök, och diverse lögner om moderskap, skengraviditeter för att dölja verkliga, förklädnader, domare som konspirerar. Titelns rättsfall är en stämningar i faderskapsmål: Romelios mor Leonora vill få honom förklarad oäkta, huvudsakligen som hämnd för att han försökte mörda Contarino som även hon älskar. Synd bara att den påstådde egentlige fadern visar sig vara domare i målet.

Komedi, ja, och formellt så. Egentligen kan nog ingen finna slutet så värst roligt, för inga förtjänta tu får varandra, och de oförtjänta straffas knappast. En viss försonande gest tycks inte nog för att Romelio skall få klara sig på det sätt han gör, och även om Jolenta inte framstått som någon skär jungfru tycks det ändå märkligt att Contarino plötsligt skall finna sig nöjd med Leonora. Viss poesi och roliga passager väger inte upp för sådant.

Den sista pjäsen, A cure for a cuckold, skrevs med William Rowley, och är väl något åt det farsartade hållet. Det finns två handlingar, en om Lessingham som är kär i Clara som är kär i Bonville, som firar bröllop med Annabel, och en om sjömannen Compass, hans fru Urse, och köpmannen Franckford som gjort henne med barn.

Lessingham uppvaktar Clara, som kärlekskrank ger honom ordern att döda sin bästa vän: han tror att hon menar Bonville, och lockar med honom över till Calais, där dueller är lagliga. De kommer dock överens om att döda vänskapen istället och vänder hem. Under tiden har Compass återvänt hem efter att ha trots vara förlorad till havs i flera år, och när han förstår att hans hustru har en nyfödd son bestämmer han sig för att barnet är hans: efter juridiskt bondfångeri lyckas han, men för att slippa kallas hanrej (å, så lustigt dessa engelska pjäsförfattare fann detta ord och alla anspelningar på horn), så bestämmer han sig för att han och hans hustru skall låtsas att den andra har dött och sedan gifta sig på nytt.

Och så, i sista akten, försöker författarna dra igång en svartsjuke- och förväxlingsdrama bland de mer högborna aktörerna, tämligen onödigt av andra skäl än att förlänga en annars ganska kort pjäs.

Humor finns där förvisso, såväl ordvitsande som absurda situationer, men mycket lite annars: Compass rättframma sätt och vägran att acceptera annat än att barnet är hans gör honom till den mest intressanta, även om han egentligen inte är mer rundad än någon annan så är hans enkelspårighet charmerande och gör honom till den ende som framstår som vid alla sunda vätskor, undantaget Annabel, vars godhjärtade list när hon hjälper sin misslyckade rånare Rochfield gör att henne till pjäsens blott andra riktigt sympatiska viktigare roll. Det går säkert att sätta upp detta och göra lycka, men något omistligt storverk är det knappast.
… (mere)
 
Markeret
andejons | 1 anden anmeldelse | Dec 1, 2021 |
Read in preparation for an Open University course.

Again (just also read 'Othello') lots of plotting, deceit and killing. Fascinating that the work 'puke' (for vomit) has been around for 400 years - who knew?
 
Markeret
pgchuis | 19 andre anmeldelser | Sep 11, 2020 |

Lister

Hæderspriser

Måske også interessante?

Associated Authors

Cyril Tourneur Attributed author
John Ford Contributor
Blaise Pascal Contributor
Honoré de Balzac Contributor
Arthur Machen Contributor
Sun Tzu Contributor
Emily Brontë Contributor
George Sand Contributor
Gaston Leroux Contributor
Theodor Fontane Contributor
Alphonse Daudet Contributor
Henri Barbusse Contributor
Jane Austen Contributor
Honore de Balzac Contributor
Anne Brontë Contributor
Mary Shelley Contributor
Fyodor Dostoyevsky Contributor
Guy de Maupassant Contributor
Sir Walter Scott Contributor
Washington Irving Contributor
Stendhal Contributor
Mark Twain Contributor
Virginia Woolf Contributor
Aldous Huxley Contributor
Homer Contributor
Oscar Wilde Contributor
Henry James Contributor
Joseph Conrad Contributor
Leo Tolstoy Contributor
Lewis Carroll Contributor
Louisa May Alcott Contributor
Charlotte Brontë Contributor
Herman Melville Contributor
D. H. Lawrence Contributor
George Eliot Contributor
E. M. Forster Contributor
Edgar Allan Poe Contributor
Jack London Contributor
Theodore Dreiser Contributor
Henry Fielding Contributor
Jonathan Swift Contributor
Arthur Conan Doyle Contributor
Marcel Proust Contributor
Bram Stoker Contributor
Victor Hugo Contributor
Dante Alighieri Contributor
Gustave Flaubert Contributor
Alexandre Dumas Contributor
H. P. Lovecraft Contributor
Ian Russell Director
Rene Weis Editor
J. A. DiNoia Contributor
George Hunsinger Contributor
Graham Ward Contributor
Francis Watson Contributor
James J. Buckley Contributor
Bruce McCormack Contributor
Alan Torrance Contributor
Nigel Biggar Contributor
Trevor Hart Contributor
Kathryn Tanner Contributor
Colin Gunton Contributor
Wolf Krotke Contributor
Cyrus Hoy Editor
Francis Beaumont Attributed author
Oskar Kokoschka Illustrator
Alfred Marnau Translator
Cecil Beaton Photographer
Alessandro Alori Cover artist
G. B. Harrison Introduction
Henry Keen Illustrator

Statistikker

Værker
57
Also by
25
Medlemmer
2,871
Popularitet
#8,927
Vurdering
½ 3.7
Anmeldelser
28
ISBN
308
Sprog
9
Udvalgt
9

Diagrammer og grafer