Sten Selander (1891–1957)

Nils Sten Edvard Selander, född 1 juli 1891, död 8 april 1957 i Stockholm, var en svensk poet, essäist, översättare och botaniker. Först så småningom blev han fil. dr. (1950) och docent (1951) i botanik vid Uppsala universitet. Han efterträdde Sven Hedin som ledamot av Svenska Akademien på stol 6 (1953). Han var också litteratur- och teaterkritiker i flera dagstidningar, bland annat Dagens Nyheter 1929-1935 och Svenska Dagbladet från 1935. Sten Selander var Svenska Naturskyddsföreningens ordförande 1936-1947.

Selander debuterade som lyriker 1916 med samlingen "Vers och visor". Hans genombrott kom 1926 med "Staden och andra dikter". Sten Selander skrev en traditionell lyrik och var, i stort sett, främmande för "den obegripliga" modernismen. Han tillhör den grupp lyriker som brukar kallas de borgerliga intimisterna. Hans motiv är ofta hämtade från vardagslivet. 1942 kom volymen "Dikter från tjugofem år 1916 - 1941", där han tar avstånd från åtskilliga av tidigare publicerade dikter. Hans mest kända och älskade dikt heter "Spela kula" från samlingen "Staden och andra dikter". Idag är Sten Selander mest känd för sina naturskildringar, främst det än idag ofta refererade standardverket om svensk natur "Det levande landskapet i Sverige" (1955, 1957, 1987 [faksimil]). Andra naturskildringar är "Svensk mark" (1934), "Mark och människor" (1937, 1938), Lappland (1948, 1949), Stränder (1951). I biografin "Den okände Selander" (Martin Kylhammar, Akademeja 1990) skildras naturvårdaren, journalisten och samhällskritikern Sten Selander.

Som översättare har han bland annat översatt Omar Khayyam till svenska.

Sten Selander ligger begravd pÃ¥ Solna kyrkogÃ¥rd.… (mere)