Élisabeth Filhol
Forfatter af La Centrale
3 Works 79 Members 5 Reviews
Om forfatteren
Omfatter også følgende navne: Elisabeth Filhol, Elisabeth Filhol
Værker af Élisabeth Filhol
Satte nøgleord på
2010 (2)
2023 (1)
a'6 (2)
A2 (1)
aaeb (1)
acquired:france (1)
Analyses Essais et monographies (1)
climate (1)
couture (1)
Danmark (1)
documentary (1)
ebog (1)
european literature (1)
FICTION (6) (1)
Frankrig (3)
fransk litteratur (7)
Leseexemplar (1)
læst (1)
North Sea (1)
nuclear power (2)
nucléaire (3)
R (1)
r#03 (1)
rampen (1)
read in 2014 (1)
read in 2022 (1)
read on train (1)
revision (1)
road movie (2)
Romans (1)
romersk (6)
Skotland (1)
skønlitteratur (5)
storm (2)
tbr challenge (1)
tbr challenge 2014 (1)
travail (2)
via:bookseller (1)
Western Europe (1)
women writers (1)
Almen Viden
- Kanonisk navn
- Filhol, Élisabeth
- Fødselsdato
- 1965-05-01
- Køn
- female
- Nationalitet
- France
- Land (til kort)
- France
- Fødested
- Mende, France
Medlemmer
Anmeldelser
Storegga af Élisabeth Filhol
https://welkboeknu.wordpress.com/?s=storegga
Markeret
leowillemse | Sep 8, 2023 | La centrale is a morose look at the life of a worker regularly switching jobs between several French nuclear power plants. The main character is a maintenance worker for nuclear plants, and his job consists of cleansing high-radiation areas during downtimes. He and others like him go in a few minutes at a time, quickly cleanse a small area, and then rush out again to avoid absorbing more than the annually permitted radiation dose of twenty millisieverts. One day, he picks up a loose screw that washed down from deep into the reactor, and he’s out of a job for the next twelve months, until his counter of permissible millisieverts starts afresh.
This is a hard one to review. Not much is going on in the way of plot: Filhol is more interested in delving into the piecemeal ruminations of a perennial temp worker constantly worried about employment, radiation, accommodation, companionship, dying. On other levels, too, the book abounds in snippets and fragments that slowly coagulate into a coherent narrative. Filhol sketches little interactions between the caste of the itinerant workers, pens little essays about things like Chernobyl, and inserts traditionally narrative sequences, such as the one about the anti-nuclear activists. Much of the plot, such as it is, plays out in temporary accommodation, brief sojourns, short-term jobs, interrupted colleague-friend relationships, and segments of the road trips between power plants. After a while, this creates a vague discomfort that is a wonderful companion to the subject matter.
In the end I’m glad the bookseller recommended this to me: this is a book I would never have considered buying myself, and so it pushed me past my comfort zone. Did I enjoy it? Not initially, and certainly not as a narrative, at least. But as the pages wore on I found myself appreciating the style, the morose ebb and flow of a nearly burnt-out temp worker in a harsh business I did not know about. Towards the end I almost couldn’t put it down.… (mere)
This is a hard one to review. Not much is going on in the way of plot: Filhol is more interested in delving into the piecemeal ruminations of a perennial temp worker constantly worried about employment, radiation, accommodation, companionship, dying. On other levels, too, the book abounds in snippets and fragments that slowly coagulate into a coherent narrative. Filhol sketches little interactions between the caste of the itinerant workers, pens little essays about things like Chernobyl, and inserts traditionally narrative sequences, such as the one about the anti-nuclear activists. Much of the plot, such as it is, plays out in temporary accommodation, brief sojourns, short-term jobs, interrupted colleague-friend relationships, and segments of the road trips between power plants. After a while, this creates a vague discomfort that is a wonderful companion to the subject matter.
In the end I’m glad the bookseller recommended this to me: this is a book I would never have considered buying myself, and so it pushed me past my comfort zone. Did I enjoy it? Not initially, and certainly not as a narrative, at least. But as the pages wore on I found myself appreciating the style, the morose ebb and flow of a nearly burnt-out temp worker in a harsh business I did not know about. Towards the end I almost couldn’t put it down.… (mere)
Markeret
Petroglyph | 3 andre anmeldelser | Jun 8, 2014 | Det stod redan från början klart att jag inte skulle kunna skriva en normal recension av Reaktorn, av samma anledning som den till varför jag läste den överhuvudtaget: den handlar helt enkelt om det område jag nu en gång börjat arbeta inom, om än ett annat delområde.
Huvudpersonen arbetar med revision av kärnreaktorer – den tid när de stängs av för bränslebyte och underhåll (bör ta ungefär en månad, men bör och gör är olika saker) –, mer specifikt med arbete på kontaminerat område, i ånggeneratorerna: ett par minuter per dag, måste hålla dosen nere så att inte årsmaximum uppnås, för då kan han inte fortsätta med sitt arbete utan måste hitta annan utkomst. Så en dag plockar han upp ett föremål han hittar inne i en pnggenerator, och så är årskvoten fylld.
Det är egentligen inte mycket till handling, mer en lägesbeskrivning: av vinstmaximerande bolag som tvingar kostnader neråt, hyr in tillfällig arbetskraft och snyltar på marginalerna, och hur det är att ständigt leva under hotet om arbetsmoratorium. Detta parat med stycken som förklarar Tjernobyl och det hot som reaktorerna tycks utgöra. Den lilla handling som finns mynnar dessutom ut i intet: vissa saker som nämns i inledningen återkommer inte, och var huvudpersonen är på väg att hamna får man inte se.
Det mesta av det tekniska är fullt korrekt, så vitt jag kan avgöra (styckena om maximal dos per år stämmer inte riktigt med vad jag är van vid, men det kan helt enkelt vara skillnaden mellan Sverige och Frankrike); det finns inga enkla misstag, och termer används korrekt (fast man talar oftare om »strålskydd« än »strålningsskydd«). Men: en stor bit av pusslet utlämnas. Det är mycket väsen om dessa tillåtna 20 millisievert per år, men lite faktisk förklaring; ja, man får nästan känslan av att den som tar mer snart skulle dö i strålssjuka. Ett sådant intryck är falskt: så låga doser påverkar möjligen risken för cancer, men hur är svårt att avgöra då effekten är mycket liten. Det sägs visserligen inte rent ut annat än att risken består av arbetslöshet, men det sägs heller inget om det motsatta, vilket gör att boken tämligen farlig: inget är direkt fel, men intrycket blir det ändå. Synd, för energibolagens personalpolitik vore i sig värd de varningar som reses.
Som berättelse är det välhanterat, som propaganda skickligt, men som skildring av verkligheten opålitligt. Läs för all del, men lita inte på alla intryck boken lämnar.… (mere)
½Huvudpersonen arbetar med revision av kärnreaktorer – den tid när de stängs av för bränslebyte och underhåll (bör ta ungefär en månad, men bör och gör är olika saker) –, mer specifikt med arbete på kontaminerat område, i ånggeneratorerna: ett par minuter per dag, måste hålla dosen nere så att inte årsmaximum uppnås, för då kan han inte fortsätta med sitt arbete utan måste hitta annan utkomst. Så en dag plockar han upp ett föremål han hittar inne i en pnggenerator, och så är årskvoten fylld.
Det är egentligen inte mycket till handling, mer en lägesbeskrivning: av vinstmaximerande bolag som tvingar kostnader neråt, hyr in tillfällig arbetskraft och snyltar på marginalerna, och hur det är att ständigt leva under hotet om arbetsmoratorium. Detta parat med stycken som förklarar Tjernobyl och det hot som reaktorerna tycks utgöra. Den lilla handling som finns mynnar dessutom ut i intet: vissa saker som nämns i inledningen återkommer inte, och var huvudpersonen är på väg att hamna får man inte se.
Det mesta av det tekniska är fullt korrekt, så vitt jag kan avgöra (styckena om maximal dos per år stämmer inte riktigt med vad jag är van vid, men det kan helt enkelt vara skillnaden mellan Sverige och Frankrike); det finns inga enkla misstag, och termer används korrekt (fast man talar oftare om »strålskydd« än »strålningsskydd«). Men: en stor bit av pusslet utlämnas. Det är mycket väsen om dessa tillåtna 20 millisievert per år, men lite faktisk förklaring; ja, man får nästan känslan av att den som tar mer snart skulle dö i strålssjuka. Ett sådant intryck är falskt: så låga doser påverkar möjligen risken för cancer, men hur är svårt att avgöra då effekten är mycket liten. Det sägs visserligen inte rent ut annat än att risken består av arbetslöshet, men det sägs heller inget om det motsatta, vilket gör att boken tämligen farlig: inget är direkt fel, men intrycket blir det ändå. Synd, för energibolagens personalpolitik vore i sig värd de varningar som reses.
Som berättelse är det välhanterat, som propaganda skickligt, men som skildring av verkligheten opålitligt. Läs för all del, men lita inte på alla intryck boken lämnar.… (mere)
Markeret
andejons | 3 andre anmeldelser | Oct 23, 2011 | Est-ce un roman, un documentaire, un essai ? Le mixage des formes rend assez impalpable la catégorisation de ce livre. Est-ce bien nécessaire d'ailleurs ? Sans doute pas. Le récit est une sorte d'enquête scénarisée sur les milieux de la sous-traitance des installations nucléaires. Métiers à risque s'il en est, où l'on expose sa peau et sa vie pour que les consommateurs continuent gaiement à s'éclairer, jouer, communiquer, vivre en somme. La précarité n'est pas loin quand on voit que le seuil fatal de 20 millisiverts/an disqualifie la personne pour un an une fois qu'il est franchi. L'auteur nous entraîne aux côtés de ces professionnels itinérants peuplant les campings et les hébergements temporaires, exposant leurs états d'âme ou leurs silences. Nous y prenons une leçon de science avec le fonctionnement de la centrale (le livre est focalisé sur Chinon et Le Blayais), une leçon d'histoire avec le rappel de Tchernobyl, une leçon d'humanité avec ces hommes pour qui le slogan "Changer l'énergie ensemble" peut d'abord se concrétiser par "changer de boulot".
Le style d'Elisabeth Filhol est froid, distant, clinique. Les phrases sont courtes, réduites à l'essentiel de ces portions de vie. C'est efficace, précis comme une horloge... atomique, bien entendu.… (mere)
Le style d'Elisabeth Filhol est froid, distant, clinique. Les phrases sont courtes, réduites à l'essentiel de ces portions de vie. C'est efficace, précis comme une horloge... atomique, bien entendu.… (mere)
Markeret
Veilleur_de_nuit | 3 andre anmeldelser | Jan 10, 2011 | Hæderspriser
Statistikker
- Værker
- 3
- Medlemmer
- 79
- Popularitet
- #226,897
- Vurdering
- ½ 3.4
- Anmeldelser
- 5
- ISBN
- 15
- Sprog
- 5