Hans-Uno Bengtsson (1953–2007)

I Fysikens horisonter tar Hans-Uno Bengtsson läsaren på turer till gränserna för det observerbara: alltings början, alltings gräns, och alltings slut. Detta motsvarar alltså universum och jordens ålder, jordens horisont (och elektriska horisonteffekter) och universums slut som en sakta bortdunstande, alltmer gles ansamling svarta hål.

På vägen stöter man på såväl Jules Verne som Piraten och Ture Sventon. Man får reda på hur man genom tiderna beräknat jordens ålder, hur antikens och medeltidens människor kunde veta att jorden var rund (och ungefär hur stor den var), vad Sankt Elmseld är, hur en präst på 1700-talet spekulerade i svarta hål (egentligen svarta stjärnor), hur elektriska ålar ger stötar, varför människor är bättre skyddade mot blixten än kor och katter, samt hur värme leds.

Dte är lärt och roande, och återigen förvånas man över hur mycket ekvationer Bengtsson lyckats få in i sina böcker. De har visserligen åldrats något (universums accelererande utvidgning nämns inte, och Venuspassagerna 2004 och 2012 nämns i futurum), men står sig i stort sett fortfarande.… (mere)

Titeln Fysik för fem sinnen är en artefakt: det var meningen att boken skulle omfatta just fem kapitel, vart och ett utgående från ett av sinnena. Mellan plan och resultat kom dock verklighet, och till slut kan man väl säga att det blev främst fysik för känsel och doft, även om hörsel och smak fick komma med på ett par hörn också.

Nåväl, om det inte blev en rock så bidde det inte heller en tummetott. Boken är fortfarande full av populariserad fysik, om man nu kan tycka att texter som svänger sig med väntevärden och summor som de vore självklarheter är populariserade. Man får i vilket fall läsa om bland annat brownsk rörelse, skum, atomers storlek, ytspänning, fraktaler och Higgsfältet.

Möjligen hade en bättre titel varit: »Kuvertbaksidesräkning«, för det är mycket sådan. Boken visar på hur långt man kan komma med överslagsräkning och förmågan att göra dimensionsanalys (tyvärr sägs inte mycket om svagheterna, även om Bengtsson vid något tillfälle hamnar ett par storleksordningar fel när han tycker att 4π och liknande faktorer är ungefär ett. han är dock ändå nöjd, vilket inte verkar fullt rimligt).

En hel del av matematiken har förpassats till stycken satta i mindre teckenstorlek, menade att hoppas över av den del av läsekretsen som inte har någon matematisk vidareutbildning. I den normala texten illustreras istället de olika principerna bland annat med citat från Sherlock Holmes, Lucretius och Piraten, vilket är intressant och i slutändan kanske hade blivit en ännu bättre bok. Som den nu är känns det ändå lite oförklarligt att den kunnat nå en större publik, men samtidigt hoppfullt.… (mere)

Det är nästan kusligt med alla likheter mellan Hans-Uno och Frans G. Bengtsson: förutom det gemensamma efternamnet var båda norrifrån inflyttad lundensare och esäister, med uppenbar förtjusning inför diverse utvikningar och språklig akrobatik, förenandes nöje med folkbildning. Den här anmälda boken är en samling texter ursprungligen skrivna för Skånska Akademiens årsböcker, och nu utgivna på Ellerströms förlag.

Det är rätt varierade stycken som bjuds: från betraktelser över det skånska köket,över skildringar av det skånska landskapet och skånska pekoralister till de lärdomar i fysik som kan luras av en kopp kaffe, i form av det gamla problemet om kaffet erhåller högre temperatur om man låter det stå ett tag och sedan häller i mjölk eller om man häller i mjölken först (svaret som ges på problemet brukar vara rätt, men motiveringen fel: temperaturkurvan är inte lika viktig i sammanhanget som att mjölken gör drycken ljusare och därmed till en sämre strålare).

Som bäst är det vid dessa lite friare strövtåg, som ibland stannar upp för att med fysikens hjälp förklara vardagliga fenomen som stående vågor i bäckar eller varför vissa ekon ljuder bättre än andra, eller när det blir rent anekdotiskt, som när författaren haffades för att inte ha betalat 4 av 150 mandariner. Lite långsammare blir det väl när ämnet är det skånska köket: säkerligen får de kärleksfulla beskrivningarna av rätt tillagning av svartsoppa det att vattnas i munnen på de invigda, men för en norrut boendes barbar så känns det hela rätt egalt. En liten skillnad mot namnen kan också upptäckas: där denne var noggrann med att aldrig upprepa en anekdot så led inte Hans-Uno av några sådana betänkligheter.

E6:ans fysiologi och andra essäer var ett trevligt tillägg till biblioteket, och kommer troligen vid tillfälle få sällskap av mer från författarens penna.… (mere)