Gunnar Åselius

Guide till Sveriges historia låter sig kanske bäst karakteriseras som ett överförande av principerna i Galenskaparnas Man ska ha husvagn, från musikens och geografins område till bokens och historians: det är alltså fråga om

fem sidor Fårö och fem sidor Ratan,
fem sidor morahäxors pakt med Satan

(det är inte helt lätt att hitta bra rim med det begränsade urvalet). Boken är således uppdelad på en mängd korta kapitel, sisådär 5-8 sidor vardera, som alla berättar om Sveriges historia utifrån en viss ort. Det snäva utrymmet gör naturligtvis att det hela blir ganska ytligt, och för den som redan är bekant med det förlopp som skildras i ett visst kapitel kommer troligen inte få veta mycket nytt, och boken står således och faller med förmågan att göra ett intressant urval. Tyvärr tycker jag den har misslyckats: det är mycket som inte känns så speciellt originellt för den som redan är någorlunda beläst. Röks socken, Tanums hällar, Mora stad och Ådalen känns som ganska väl upptrampad mark av andra historici, och man kunde således önska sig mer av den sort som finns i andra kapitel: Sälens roll i den norska motståndsrörelsen under kriget, vattenkraftverket i Porjus och Fårös engelska krigskyrkogård är fina exempel på vad boken hade kunnat vara: en ingång till olika intressanta men kanske annars förbisedda platser. Det historiska arbetet verkar samvetsgrant utfört, och även om man ibland är snubblande nära att trilla i någon halvgalen tunna så lyckas man alltid styra undan.

För att fortsätta med kritiken är kapitlen även märkligt organiserade; idén att dela in dem i delar motsvarande olika geografiska områden var kanske inte helt fantastisk, i synnerhet inte när man kommer till Svealand, som delats in i »Stockholm«, »Norra Svealand« och »Södra Svealand« – men där den senare delen snarast består av Uppland, näppeligen landsdelens sydligaste ända. Detta gör också att de i mitt tycke i medel mer intressanta kapitlen – de om Norrland, där det inte finns så många gamla borgar att fascineras av – hamnat först i boken.

Boken är kanske främst att rekommendera för den som är intresserad av, men kanske ännu särskilt hemma i, den svenska historien och vill få uppslag på vad som kan vara intressant att börja läsa om.… (mere)