Picture of author.

Carl Jonas Love Almqvist (1793–1866)

Forfatter af Why Not! : A Picture out of Life

127+ Works 773 Members 5 Reviews 3 Favorited

Om forfatteren

Almqvist, an erratic genius, was a productive author, writing romantic poetry, polemical essays, novels, and textbooks. His ideas about the Swedish peasants and the role of women were advanced for his time and got him into considerable trouble. He spent time in the Swedish countryside trying to vis mere create a Rousseau-like idyll and even married a woman from the peasant class. When his enthusiasm for that project faded, Almqvist became a school rector in Stockholm but lost the position after his controversial novel Sara Videbeck (1839) appeared. Almqvist tried to support himself as a journalist, but finding himself drawn deeper and deeper in debt-and charged with having poisoned a creditor-he fled Sweden. He lived in the United States for some years and died in exile. (Bowker Author Biography) vis mindre

Serier

Værker af Carl Jonas Love Almqvist

Why Not! : A Picture out of Life (1982) 209 eksemplarer
The Queen's Diadem (1834) 169 eksemplarer
Amorina eller Historien om de fyra (1977) 17 eksemplarer
Carl Jonas Love Almqvist (1993) 15 eksemplarer
Törnrosens bok 15 eksemplarer
Målaren 9 eksemplarer
Carl Jonas Love Almqvist (1977) 8 eksemplarer
CARLOS JONAS LOVE ALMQVIST: Die Nacht des Dichters (1982) — Forfatter — 8 eksemplarer
Folklivsberättelser 8 eksemplarer
Folkliv och fantasi 8 eksemplarer
Journalistik. Bd 1, 1839-1845 (1989) 7 eksemplarer
Tre fruar i Småland (1978) 7 eksemplarer
Journalistik. Bd 2, 1846-1851 (1989) 7 eksemplarer
Svenska fattigdomens betydelse (1989) 6 eksemplarer
12 songes 5 eksemplarer
Sesemana (1983) 5 eksemplarer
Sagor ur Törnrosens bok (1978) 3 eksemplarer
Hvad är en tourist 3 eksemplarer
Dikter i landsflykt 3 eksemplarer
Så jag målar- (1988) 3 eksemplarer
Sara Videbeck; and, The Chapel (1972) 3 eksemplarer
Carl Jonas Love Almqvist (1977) 3 eksemplarer
Ormus och Ariman 3 eksemplarer
Dikt 1593-1939 (2009) 2 eksemplarer
Palatset (2017) 2 eksemplarer
Hjärtats blomma 2 eksemplarer
Som en resa blott 2 eksemplarer
Ladugårdsarrendet 2 eksemplarer
Fria fantasier 1 eksemplar
I Urval 1 eksemplar
Ml̄aren 1 eksemplar
Dikter i landsflykt 1 eksemplar
Songes 1 eksemplar
Törnrosens bok 4 1 eksemplar
Törnrosens bok 5-7 1 eksemplar
Törnrosens bok 1-3 1 eksemplar
Novelle (1981) 1 eksemplar
Fria fantasier 1 eksemplar
Sara ou l'émancipation (2020) 1 eksemplar
Tryckta verk 1814 - 1822 (2017) 1 eksemplar
Murnis. Idyllion (2018) 1 eksemplar
Arbetets ära 1 eksemplar
[Prosa.] 1 eksemplar
Jde to 1 eksemplar
Svenska noveller 1 eksemplar
Den svenska prosan 1 eksemplar
2004 1 eksemplar

Associated Works

Satte nøgleord på

Almen Viden

Medlemmer

Anmeldelser

Det går an är en kortroman av Carl Jonas Love Almqvist. Den skrevs 1838, publicerades till julen 1839, men kom senare även att, i omarbetat skick, ingå i band III av den så kallade imperialoktavupplagan av Törnrosens bok, vilken utkom 1850.

Almqvist gav ut Det går an i flera olika upplagor med stora ändringar, vilket gör boken extra intressant ur ett filologiskt perspektiv.

Det går an är ett angrepp på, i första hand, äktenskapet som livslång institution och på det skråväsende som hindrade kvinnor att bli ekonomiskt självständiga. Bokens sociala tendens väckte livlig debatt och "det-går-an-litteraturen" blev ett begrepp.… (mere)
 
Markeret
CalleFriden | 3 andre anmeldelser | Mar 6, 2023 |
n ung fröken, ogift alltså, reser på kanalbåt nerför Göta kanal efter att ha gjort affärer i Stockholm. Hon träffar en man på båten. De umgås och tycke uppstår.Han vill gärna gå in i en traditionell roll med henne men hon är radikal och vill att var och en ska sköta sin egen ekonomi, och att de ska leva ett fritt liv.

Boken Det går an kom ut 1839 och blev mycket uppmärksammad för att den stödde de fria kvinnorna och kritiserade klassamhället. Nu kommer boken ut igen. Hur aktuell är den? Hur mycket har ändrats?… (mere)
 
Markeret
stenbackeskolan | 3 andre anmeldelser | Oct 13, 2020 |
Trotz dem Alter des Textes, hat dieses Buch nichts an Aktualität eingebüßt. angenehm ist auch, dass die Sprache nicht allzu schwer gehalten ist.
Das Buch an sich fand ich interessant und die dort wiedergespiegelte Meinung für die damalige Zeit wohl ziemlich revolutionär. Manchmal fand ich das Ganze allerdings doch etwas ins Extrem gehend.
Lieblingsstelle: "Wenn du dort wohnen willst, Albert, wirst du wohl auch viel selbst besorgen und deine Dinge in Ordnung halten müssen, so wie es deinem Bedürfnis entspricht. Eine gute Speisewirtschaft gibt es in der Nachbarschaft, und jemand, der für wenig Geld sauber macht, ist leicht zu bekommen. Auch zum Waschen und Bügeln finden sich anständige Leute..."… (mere)
 
Markeret
Bibliokatze | 3 andre anmeldelser | Dec 27, 2013 |
Huvudpersonen i Drottningens juvelsmycke, den förtrollande Tintomara, måste vara en av svensk litteraturs märkligaste skapelser – en högst androgyn person, som nästan alla hon kommer i kontakt med förälskar sig i och blir olycklig över, hedning i sjuttonhundratalets Sverige, halvsyster till Gustav IV Adolf, bricka i ett dunkelt reuterholmskt spel, stadsbarn och naturvarelse.

Handlingen är tilltrasslad och stundom väl dunkel, men kan sägas sönderfalla i två någorlunda separerade hälfter: dels en svartsjuketragedi, där två officerskamrater får för sig att den andre uppvaktar den vackra syster som han själv älskar, vilket som brukligt främst drivs av kontrahenternas oförmåga att tala med varandra, dels ett slags politiskt konspirationsdrama kring maskeraden på operan av den 16 mars 1792, där förvisso den vanliga klicken kring Pechlin erkänns skyldiga, men där även Reuterholm framställs som havande minst ett finger med i spelet. Det hela skulle kunna sammanfattas som en halsbrytande blandning av Trettondedagsafton, En midsommarnattsdröm och Julius Caesar – inte underligt om det skär sig en smula.

De båda förloppen knyts samman kring den vackra Tintomara, som dels är Reuterholms främsta, om ock ovetande, pjäs i spelet om makten, dels hamnar mitt i nämnda svartsjukedrama och där lyckas få samtliga fyra personer att bli förälskade i henne (det hjälper att hon som skådespelare vant växlar mellan manlig och kvinnlig dräkt) . Eftersom hon själv inte kan förälska sig i någon blir hon dock förskräckt: hon vet att de som förälskat sig i henne hamnar i olycka och blir därför förskräckt var gång det sker, men tycks likafullt helt oförmögen att ställa om sitt beteende för att hindra det.

På slutet urartar det hela: efter att ha återhämtat sig från inledningens lite småfåniga svartsjukevändor har det hela tagit fart och blivit intressant med Tintomaras intåg i handlingen, men då dyker den store skurken Reuterholm upp och börjar försöka få tag på henne för ett egna syften, och slutet är flykthistoria som är mer invecklad än roande, så utdraget att man bara sitter och hoppas på att pinan skall ta slut.

Nu undrar säkert någon om titelns juvelsmycke – det förekommer förvisso ett sådant, som lånas av Tintomara för att glädja hennes mor, men stjäls av hennes bror för att få pengar av en synnerligen osympatisk judisk köpman (som dessutom har ett finger med i mordkonspirationen). Det återkommer förvisso vid ett senare tillfälle, men dess främsta syfte tycks vara att tvinga Tintomara att fly från huvudstaden så att hon hamnar i sällskap med de fyra olyckliga älskande. Handlingen lider på det hela taget rätt ofta av sådana problem: Reuterholm behöver få tag på den flydda Tintomara, så han gissar helt enkelt fram exakt var hon gömmer sig, en poliskonstapel som jagar juvelsmycket vet inte var han skall leta men tipsas av en annan att leta där Tintomara bor, helt utan vettig motivering. Förutom oförmågan att driva handlingen framåt utan sådana sjutsar från författaren står det lika pinsamt klart att Almquist även i övrigt endast har en primitiv uppsättning verktyg, och mycken dialog framförs som vore det ett scendrama, komplett med sidorepliker istället för tankeredogörelser.

Bokens styrka är istället just den undanglidande Tintomara: hennes underligt oskyldiga personlighet och felika väsen skulle ensamma göra boken läsvärd. Porträtten är överlag bra: kanske lite udda, men ändå trovärdiga, som kungamördaren Anckarström som inte skildras som alltigenom skurkaktig, eller hertig Karl, som framställs som mindre rätlinjigt halsstarrig än kungen och betydligt mer sympatisk än Reuterholm, ehuru inte utan mörkare drag. Drottningens juvelsmycke är kanske inte ett helgjutet mästerverk, men Tintomara överväger en hel del av de svagheter som finns.
… (mere)
½
1 stem
Markeret
andejons | Jul 29, 2010 |

Lister

Hæderspriser

Måske også interessante?

Associated Authors

Statistikker

Værker
127
Also by
2
Medlemmer
773
Popularitet
#32,918
Vurdering
3.9
Anmeldelser
5
ISBN
127
Sprog
8
Udvalgt
3

Diagrammer og grafer